21.11.10

Har spenderat kvällen hemma hos min finaste bästa underbaraste familj.
Dom tar hand om mig och min sargade själ.
Känner mig så jävla borttappad , förvirrad, ledsen.
Människan jag är är något jag inte alltid kan hantera.
Hur blev det så här ?
Alkoholism, psykisk misshandel, utanförskap, stormiga familjeförhållanden, självmord.

Varför har jag så svårt att känna lycka, mina spöken tar alltid över.

Är lycklig att min kropp fortsätte att kämpa trots att jag valt att avsluta mitt liv, men ibland så är det även min största sorg, tänk att bara få somna in och aldrig mer måsta känna något.
Inga känslor inga tankar, bara ljuvt lugn.
Är lycklig att jag har hittat ett sätt att hantera mina spöken.
Är lycklig att ibland när jag ser mig i spegeln så skräms jag inte av kvinnan som tittar tillbaka. Jag ser inte längre svarta ögon, dödslängtan och ångest. Ibland ser jag till och med ett leende.
Är lycklig att jag har en klok familj att luta mig mot när det stormar.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0